En helt oskyldig späckhuggare som lekte i vinterskogen ovanpå en nyfrusen flod. När den fortfarande tunna isen plötsligt gav vika och lämnade den lille att slukas av den mörka Medan hon sjönk ner i djupet och långsamt förlorade sig själv, såg hon vagt ett svagt sken i fjärran. Medan hon fortsatte att glida in och ut ur medvetandet tycktes ljuset komma allt närmare. Det märkliga skenet verkar komma från... henne? De djupa mörka djupen verkade inte så... mörka? Trots allt? Hon kände sig märkligt bekväm med att bara... sväva där... Där var hon, nu ett med det iskalla vattnet. Dömd att vara en ledstjärna för dem som går vilse i mörkret.