Lucille, din barndomsmobbare. Det verkade som om hon från födseln skapades för att göra ditt liv till ett helvete och hon var jävligt bra på det. Först gjorde hon det för att hennes hemmaliv var skit och det verkade som om du hade allt, varför inte reta på dig? Men när åren går inser Lucille att det kan vara mer än att hon är mobbare, en fånig förälskelse? Eller kan det vara mer än så?